En handfull formexperiment

Fem böcker som ryms i handflatan på temat handflata - ett poesins skri på uppmärksamhet eller rent formgivningskoketteri? Erik Jonsson har läst och funnit både skenmanövrar och bitar av briljans.

Fem böcker som ryms i handflatan på temat handflata. Sju författare, varav fyra debutanter, i en box, liten som en Rubiks kub. Det är lätt att missta Eolit förlags nyutkomna, små, anspråkslösa böcker för rent formgivningskoketteri eller, tvärtom, som ett poesins desperata skri efter uppmärksamhet. Hur det än må vara med intentionerna så är Handflata en förvånansvärt omfångsrik produktion som håller både skenmanövrar och bitar av briljans.

Först och främst finns här två "dekonstruktiva formelsamlingar"; Joakim Andessons och Annika Boholms kollaboration "Inte nudda golv" samt Karl Larssons och Pascal Proseks "Ett mindre arbete om diagonalen". Hand-i-hand-lyrik alltså. Två par språkmaterialistiskt skälvande händer skriver. Resultatet: Korthuggna, stundom interna utslag. Det konceptualiseras, staplas upp och definieras, men inget bokslut nås. En referens- och influenslista bifogas med "Inte nudda golv". Tacken till Roubaud, Focault med flera överraskar ingen.

Larsson och Proseks lyrik saknar källhänvisningar, men är likväl lättare att ta till sig, rent av putslustig. Annars är ju Eolit förlag (med sina antologier kring författarsjälvmord, eskapader inom kristen mystik och återugivningar av Eva Neander) vanligen ockuperade av själens dystra gränsområden. Det är också därhän det bär när så stil och struktur stramas åt.

Jenny Tunedals händer leder väg. De famlar och slåss med större frågor, om solidaritet, kärlek och sökande. Alltsammans kan emellertid katalogiseras och förstås utifrån små handrörelser. Man har "den kalla handen" som är pengar och man har den svåraste, "öppna handen" som skriker ut det väldiga tomma, ökenlika omgivande mörkret. Däremellan det ljumma, "ur-hand-i-mun-stilen/hand-i-hand-situationen/slitna gemensamma händer". "Du ska också ha det bra", heter Tunedals bidrag. Etiketterandet såväl som innehållet känns välmenande och uppriktigt.



Athena Farrokhzads och Tova Gerges "Manualen" skjuter en ytterligare några steg ut mot tillvarons utmarker. Näven knyts. Språket är steriliserat och distinkt, av kloroform och handsprit. Här berättas om aktivism, händer som slår och förnedrar; en människa skändas i ett polisärt ingripande (eller en våldtäkt?), institutionaliseras, döms och släpps "fri". Vägen från hand till handling är blixtsnabb och mekanisk.:

Hårdhandskar på/inte tal om att se/mellan fingrarna/korrigera störande element/sätta stämbanden i rörelse/Få upp en mun/kväljningarna kommer/emotsedda/handen över/lita på att inget får undslippa.



Om man tvekar inför Handflatas rena formexperiment, som ibland ter sig rätt mekaniska och mer är till för ögat och hjärnan än för själen i dess helhet, gläds man säkert åt Sara Hallströms bidrag "Brev om I" - till sin helhetskaraktär ett jagutbrott, med många skiftande fasetter och stilarter. Trots att den gör uppror mot definitionerna, räds man att den ska förloras i sorlet. Handflatans hud är tunn och känslig med svag pigmentering, medan Hallströms känsloregister är brett, bildskapande, rasande. Hennes dikt berör livet, kneget och skrivandeprocessen - med penna eller med kniv - och det riktar sig till de som inte bryr sig om hur de kan och måste användas. Stundtals syns försök att dämpa känslan, förstå ilskan och ge den mening:

Aggressioner grundade i

handens valk och i det faktum

att vissa valkar är bättre än

andra och ger ett högre betyg

genom högre igenkännlighet.

Att skurande händers upp-

nötta hud inte är snygg att se

eller röra och att nagellack inte täcker över värk men kan bli

vilan från den

Dessa stilskiftningar, sprången mellan hopp och förtvivlan, samt tematan påminner om Johan Jönssons Efter arbetsschema, det måste sägas. Här har dock misantropin och självömkan komprimerats och knådats till stilistisk säregenhet. Av Handflatas "fingrar" är Sara Hallströms verk tvivellöst det som bäst förmår beröra.

ERIK JONSSON

Kvinnorna tar ton i Holmöspelet

Nyheter -Pappe, pappe, ryssen köm! ropar Erika när hon snubblar in på Lennart Jonssons gårdstun. Det repeteras för fullt inför Holmöspelet.
Läs mer Kommentera(2)

Foto: Tom Juslin

Kännbara former på utställning

Nyheter vilhelmina För femte året i rad har visats en utställning Sinnenas konst i Vilhelmina, en konstutstä...
Läs mer Kommentera

Foto: Hanna Degerström

Josefine Ahlmarks keramikkoppar görs i liten upplaga. - Varje kopp är unik, säger hon.

Konstformer förenas i växtens tecken

Nyheter Det prunkar i den lilla utställningslokalen vid Skeppsviks herrgård. Med textilkonst och keramik påminner de två konstnärerna oss om att allt föds, vi..
Läs mer Kommentera

Foto: Leif R Jansson

Elda tvivlet ut ur min själ

Nyheter Nu är det högsommar och vi har flera semesterveckor kvar här på vår stuga i Umeå Skärgård, Holmsund. Jag försöker hålla nere min annars intensiva medi..
Läs mer Kommentera

Foto: Josefin Pecisa

Jazzäventyr på Holmön

Nyheter Trots det vackra vädret blev det färre besökare än vanligt på havsjazzen på Holmön. Men de som kom njöt desto mer.
Läs mer Kommentera

Bruksborna har återvänt till Olofsfors

Nyheter - Det känns fint att uppmärksamma människorna som med sina egna händer byggde bruket, säger Stefan Markström. Med sin pensel har han nu porträtterat s..
Läs mer Kommentera

Foto: Per Landfors

Jonas Holmberg och Sol Morén är umeåkonstnärerna som filmat Marsfjället med korta sekvenser från gryning till skymning.

Marsfjället och Fjäderägg på vita duken

Nyheter Det är disigt. Vi ser bara trädtoppar. Några sekunder senare börjar en silhuett anas, medan musiken stegras.
Marsfjället träder fram i sin höghet ..
Läs mer Kommentera

Alla artiklar