Det svänger så frisyren smiter
Miss fryspizza besöker Umeå och Idunteatern den söndag kväll. Scenen är sparsmakat pyntad och med snygg ljussättning.
Fakta
Marit Bergman
Scen: Idun
Publik: Ca 150
Bäst: Humorn och självdistansen
Sämst: Inget
Marit kommer in i sina klappriga mormorskängor, sätter sig ned och börjar spela. Jag gillar hennes sätt att använda flygeln, inte bara som melodiinstrument utan lika mycket som rytmbärare. Hon har en väldig beslutsamhet i spelet och bitvis svänger det så slingor av den tjusiga frisyren smiter ur uppsättningen.
Marit Bergman har utvecklat sången ytterligare sedan umebesöket för ett år sedan, hon kastar sig ut i tonerna och landar så gott som uteslutande på fötterna. Allra bäst är hon när hon tar i sådär så att rösten distar och nästan nästan spricker. Snyggt!
Listan med högklassiga egna låtar kan göras lång. Hur vet man då att det är en bra låt? Jo, när den kan köras precis som den är; a capella, med flygelkomp eller ett helt rockband i ryggen. Marit bjuder på en hel del från nya plattan, bland annat hiten Snow on the 10th of may. Det är därifrån smeknamnet miss fryspizza härrör. I ett av de fyndiga mellansnacken berättar Marit om när hon var i föräldrarnas hus i Rättvik över en helg. På väderleksrapporten hörde hon att det skulle bli en massa snö, så Marit köpte hem en hel hög frysta pizzor och kurade i huset, käkade pizza, tittade på snön och skrev låtar.
Efter femtio minuter börjar det kännas lite ensamt tycker hon, Marit bjuder upp Annika Norlin (Säkert!/Hello Saferide) att gästa, de har aldrig spelat ihop tidigare. Marit kompar Annika i hennes fina låt Holmön. Och de är grymma ihop! Därpå lirar Marit egna It would have been good, med också Annika på sång. Nästa gäst är Peder Stenberg, sångare i Deportees, som gör bandets Damaged Goods i en supersvängig version med Marit på flygel/sång. Marit kör vidare på egen hand. Försöker avsluta. Ropas in igen. Sjunger Maybe, we´ll see, a capella stående längst fram på scenkanten, så vackert att ögonen tåras. Hon sätter sig vid flygeln och spelar fantastiska Out on the piers. Sen kommer Peder upp och gör en gungande Late for the sky (Jackson Browne), toppat med välförtjänt publikjubel och varma applåder. Marit försöker ännu en gång avsluta men blir inklappad och spelar en annan av sina allra bästa låtar, I will always be your soldier.
ERICA SJÖSTRÖM
Publicerad: 26 april 2009 kl 23.00
