Skarpa giftpilar mot manliga ikoner

En ensemble som går i god för sin text och lever ut den ordentligt på scen - det bäddar för framgång när Profilteatern gör teater av seriesatir.

Överföringar känner vi till: från roman till film, från pjäs till opera, från pjäs till film och film till pjäs, från serier till film, från album till musikal, från pjäs till balett, från videospel till film och så vidare i en mängd varianter. Hybriden har blivit en art i sig bland konstarterna.

De konkreta resultaten brukar vara lika skiftande som blandformerna är många. Några regler för hur överföringarna, eller adaptionerna som facktermen lyder, ska gå till finns förstås inte. Jo, kanske ändå: originalet får inte förvanskas för mycket eller reduceras till oigenkännlighet samtidigt som adaptionen måste stå på egna konstnärliga ben.

Nog så knepigt, med andra ord, och många hybrider har genom åren seglat snett mellan reduktionens Scylla och osjälvständighetens Karybdis.

Så, hur klarar Profilteatern av balansakten när man nu har gjort teater av Liv Strömqvists seriebok "Einsteins fru" under titeln Om nu kärnfamiljen är så jävla fet - varför behöver den då så mycket propaganda?

Riktigt bra.

Den både vitsiga och skarpsynta samhällskritiken från boken finns kvar i oskadat skick. Samtidigt är själva teatermaskineriet väloljat. Den enkla men effektiva scenografin med ett fåtal prylar av multikaraktär finns där för att underlätta scenövergångar och ensemblens rörlighet och samspel. Gott så. Och dekorens svartvita rutmönster kommer väl till pass som "skoltavlor" för föreställningens ständigt uppdaterade textmeddelanden - innehållande allt från pedagogiska understrykningar till ironiska fotnoter och politiska paroller.

Men framför allt fungerar föreställningen därför att ensemblen inte gör någon som helst hemlighet av att de trivs med den text de har att arbeta med. De ställer sig bakom den, de går i god för den, de lever ut den. Och inte som scenfigurer av Strömqvists seriefigurer utan som skådespelare i sin egen rätt - med det utmanande uppdraget att göra satir och fars av några av vår tids mest omhuldade och uppblåsta idéer.

Som den här med kärnfamiljen som samlevnadens högsta stadium. Som den här med kristendomen som en religion som inte är lika knäpp och extrem som andra religioner. Som den här med djuren och naturen och vad de lär oss om vad som får anses vara naturligt eller onaturligt i människovärlden.

Anti äktenskap, anti kristendom, anti heterosexnorm - giftpilarna har som synes ett övergripande mål: könsmaktordningen. Den gamlingen har under historiens gång tagit sig många uttryck och former; ett är husa/musa-syndromet, inställningen att kvinnor kommer bäst till sin rätt när de utan knot intar rollen som manliga geniers kombinerade musa och husa. Strömqvist och Profilteatern undersöker syndromets effekt på populärkulturen med hjälp av exemplen Priscilla Presley, Yoko Ono och Britney Spears. Jodå, husan och musan lever? åtminstone i medierna och i den manliga föreställningsvärlden. Så gör förstås också ikoner som Elvis och John Lennon - om än i en mer naturlig storlek efter Strömqvists och Profilteaterns avklädning.

Det finns ett allvar - eller ska vi kalla det frustration? - i botten på Om nu kärnfamiljen?

Det tillåts komma upp till ytan i slutet av föreställningen när den i dag bortglömda feministiska anarkisten Voltairine de Cleyre dammas av och placeras på talartribunen för att förstärkt med megafon tala ut om sin syn på sex, samlevnad och konsumism. Det hela för tankarna till 1970-talets politiska teater. Inte mig emot.

Visst finns det brister i föreställningen. Liv Strömqvists bok har två år på nacken och en del av pjäsens innehåll visar att en viss typ av politisk satir är färskvara. Tematiken håller tätt men inte alltid de övergångar som ska hålla känslan av nummerrevy på avstånd, och det sceniska tricket att använda sig av en tv-debatts dramaturgi för att åskådliggöra misshagliga idéer känns numera rejält uttjatat.

Men detta är randanmärkningar. Närmast ska Om nu kärnfamiljen? visas för gymnasieelever i Umeå. Jag misstänker att det kan bli ett mycket fruktbart möte.

Anders Sjögren

Foto: Lennart Jonasson

Midsommarnattsdröm får liv i Döda fallet

Teater Det moderna midsommarfirandet är högst förutsägbart, både ifråga om meny och om firandets innehåll. I forna tider däremot ansågs midsommaren vara magi..
Läs mer Kommentera

Sus-succé i Skellefteå

Teater 30-årsjubilerande Västerbottensteatern sätter upp en riktig klassiker och tar oss med till Paddeborg i årets sommarteater.
Läs mer Kommentera

Skimret bevarat i modern saga

Teater Ghanas nationalteater gör en modern Askungen med humor, musik och värme - en högaktuell föreställning som samtidigt bevarar både den moraliska kärnan ..
Läs mer Kommentera

Fars som inte håller igen

Teater Skådespelarna har själva riktigt kul på scen i Skaffa mig en tenor, väl medvetna om att i en fars finns det inget som heter överspel.
Läs mer Kommentera

Skruvad komedi blir bäst i väst

Teater Line Knutzons Hantverkarna spelas i vår på tre av landets teaterscener. Leif Larsson har sett dem och blivit fundersam över tillståndet på de svenska ..
Läs mer Kommentera

Kärlek och humor på Haga

Teater I föreställningen Fjäriln vingad syns på Haga 2000-03-18 får genusfrågor och humor ta stor plats framför myten om Hagamannen.
Läs mer Kommentera

När hoten träder i kraft

Teater Thommy Berggren tecknar i sin uppsättning av Harold Pinters Födelsedagskalaset en dyster bild av världen. En dyster bild, men också ett stycke högklas..
Läs mer Kommentera

När skulden söker skydd

Teater Berättarföreställningen Mannen i båten utgår från en P O Enquist när han är som bäst. Jonas Hedlund är i sin föreställning novelloriginalet troget oc..
Läs mer Kommentera

Både offer och förövare

Teater Lo Kauppis Bergsprängardöttrar är både en rak vänster mot kriminalvården och ett ensemblestycke med ett förbluffande konstnärligt djup.
Läs mer Kommentera

Nostalgin får vingar

Teater Staffan Westerberg blandar och ger av stickor och strån, högt och lågt, djupt och lättsinnigt, Hamlet och gamla schlagers, upp och ned, hit och dit i ..
Läs mer Kommentera

Alla artiklar