Mikaels tyckar blogg

Vilhelminas kommunalråd uppmanar till bojkott av ett enskilt företag i Vilhelmina på sin blogg. Inget röstfiske där inte. Ska det verkligen vara ett kommunalråds uppgift att uppmana medborgarna att handla på den ena eller andra butiken?

I beslut som blir tagna där kommunalrådet medverkar vad gäller handeln i Vilhelmina. Blir hon då partisk i frågor rörande ICA och COOP. Väldigt konstigt utspel från vår främsta politiker. Det måste väl ändå finnas en gräns för vad som kan ses som lämpligt. Min uppmaning till Maria Kristoffersson blir. Ta bort bloggen och be alla COOP anställda i Vilhelmina om ursäkt. Allt annat vore konstigt i detta läge.

Mitt liv är underbart just nu. Jag har gått runt idag och småplockat i lägenheten. Grannen kom in och undrade vad som bullrade så våldsamt. När jag förklarade att det var U2 och deras spelning från Milan som precis ramlat ner i brevlådan så klarade jag mig undan med en varning och ett krav på fika. Det accepterade jag snabbt. Man vill ju inte få en varning från hyresvärden hur skulle det se ut?!?!? Jag som varit en sån mönsterhyresgäst under lite över två år.

Under vår fika stund så pratade vi givetvis politik, mitt nuvarande topp intresse och jag fick en uppfattning att frustrationen inom skolan är stor där hon jobbar. Undermåligt skolmaterial och kartböcker ifrån tider som förlänge sedan passerat. Jag tycker det är konstigt att vi som bor i en liten kommun där man hejar på alla människor man möter inte kan klara av att driva en skola där alla kan finna sig till rätta. 

Jag hoppas kunna vara med och skapa en annan stämning i denna kommun. Om hopp och framtidstro för alla, men hårt arbete kommer det att bli. Det är ingen lätt uppgift att vända en redan sjunkande ubåt. Bränslet till pumparna börjar ta slut. Motivationen och kämparglöden avtar med varje droppe vatten man inte orkar länsa. Men mina vänner Vilhelmina kan. Det finns många kunninga människor i vår kommun och tillsammans kan vi skapa förändring. Men det kommer att kräva engagemang av var och en av oss på ett större och mindre sätt. Det är som min partikamrat sa alla kan och vill inte stå på barrikaderna. Men det lilla strået måste vi alla vara med och dra. Rösta är en sån viktig del av demokratin.  

Till hösten så ska sossarna styra Vilhelmina igen. Vi kommer att lägga ner stort engagemang och tillsammans vända båten mot ytan igen. Vi ska skapa ett samhälle med livsgnista och tro på framtiden. Politik är roligt och att få vara med att påverka vår allas framtid är stort. Att få förtroende av andra människor att utveckla och bevara den plats man håller av som mest är ett stort förtroende. Det finns plats för dig också att vara med på framtid Vilhelmina. Vi är inga grå sossar. Vi är röda som rosor och värnar allas plats i samhället fattig som rik. Det sociala nätverk som socialdemokratin byggt upp under 1900 talet måste vi försvara med blod, svett och tårar.

Under en av mina resor till Bergen, Norge. Tog jag denna bild. Otroligt att det är en europa väg, men så är det E16 var namnet.

Veckan rusar fram i en otrolig hastighet och det är redan Fredag. Jag är bara en helg ifrån att åka till Kiruna igen. Tiden springer iväg som månraketers fart på väg mot månen. Undrar vad man ska göra denna helg förutom att givetvis åka till Storsele för att elda. Det är ju som mer eller mindre fast i min almanacka. Det känns skönt att det snart är slut på den tiden och att man kan låta huset stå utan en massa uppmärksamhet hela tiden.

Igår beställde jag fyra renskinn till mina kamrater i Göteborg. Det ska tydligen bli fint värre framför mysbrasan. Det ska bli roligt när dom kommer upp och hälsar på mig i sommar. Men man blir så fundersam, vad ska man visa? Man har bott här nästan hela sitt liv och är troligtvis rimligt hemma blind. Men nått skoj ska vi säkert kunna finna ut. Dom tycker ju om natur och fiske och dom möjligheterna finns det ju gott om här.

Nog om detta, nu ska jag klä på mig och börja dagens uppgift nämligen att städa min lilla lägenhet här på Ljusminnesgatan. Musiken på högsta volymen och dammtrasan svischande runt hyllor och golv. Rock on!!!!!!!!!!!!!!!

Trots att jag med ålderns rätt borde ha vetat hur trött man blir av att vara vaken ett dygn i sträck. Så satte jag mig i bilen efter avslutat arbetspass och åkte hem till Vilhelmina. Det fick man ju sota för. Jag har känt mig trött så trött i dagarna två. Nu börjar man väl på att komma igen och hoppas att imorgon ska det vara full spring i benen igen.

Jag funderar i omgångar över om det slit och släp man hela tiden gör lönar sig. Ibland så släpper man lös och köper nått onödigt men snålheten har ökat i takt med åldern. Har det att göra med livsvisdomen eller är det bara ett utslag av allmän snålhet? Men jag vill ha en känsla av frihet och det får man inte med en massa lån som skapar måsten. En lugn själ och en trygghet skapar harmoni och vem vill inte känna det. Att hela tiden vara tvungen att arbeta för två för att kunna betala nya bilen, skotern och huset plus det andra man ska ha för att kunna titulera sig "framgångsrik" tilltalar mig allt mindre.

Nu ska jag leva livet, göra lite mat sedan mala bönor till kaffet, för att sedan åka till stugan och kolla läget. Strosa runt lite på gården. Kanske våld gästa en eller annan granne för att prata om livets alla oväsentligheter.

Kom nu ihåg vad jag sagt, ett liv med mycket skulder för att kunna visa en fasad utåt är inget liv det är bara en massa måsten. Lev livet som det ska levas. Med låg puls och frihetskänsla.

Nu är det snart dax att åka bort till LKAB för att jobba sista passet innan ledigheten. Jag har tänkt mig att köra hem i natt så att jag kan spendera några timmar extra hemma. Det känns skönt att snart kunna rå om sig själv och jobba lite på mina egna projekt. Om inte annat så är det skoj att umgås med släkt och vänner. Kanske att det blir några politiska möten att vara med på, men det återstår att se hur planeringen ser ut.

Idag fick jag samtal från Göteborg och en gammal vän som sa att han skulle ta med sig familjen och komma upp i sommar. För att se hur vildmarken ser ut. Då blir det nog fiske och bärplockning. Det tycker nämnligen han och familjen väldigt mycket om. Sedan ska vi äta god mat och dricka fint vin, för det tycker vi är en livsnjutares plikt. Kanske att man måste uppgradera med en eller annan fin konjak också.

I Kiruna små snöar det idag, jag hade hoppats på bara vägar i natt när jag åker hem. Men vi får väl se. Det är en skön tid vi går emot. Sommar och sol. Kanske att man skulle behöva börja träna inför beach 2010. Men nej jag är ju ändå ingen beach snubbe så det får nog vara.

Härmed kallas anonyma fancluben till första årsmötet. Vi har nu kamperat ihop under ett år och det är med en tår i ögat jag skriver dessa rader. Jag trodde aldrig att man skulle få vara med om ett årsmöte i min egen fanclub. Vi träffas i skolparken i Vilhelmina vid fontänen, där gör vi upp ett bål i själva fontänen och grillar korv skrattar åt året som gått och lyfter fram höjdpunkterna. Vi ska ska även mer formellt diskutera utvecklingen och strategin inför året som kommer.

Det kommer även att bli ett medlemslotteri med fina vinster.

Vinstplan:

1. Års förbrukning av mensblöjor.

2. Bibelstudie kurs där vi ska följa i prästen Peter Fjällstedts fotspår.

3. En VHS kassett med best of Hajk med Bengt Alsterlind

Tid: 31/3 -10 kl 23.30

Väl mött!!!!

Mikael Fjällstedt

Jag har hittat lite smått och gott från tider som gått. Två av våra största komiker genom tiderna heter Magnus och Brasse. Ni som hört detta förut, nostalgin lever, resten av er upptäcker garanterat något nytt. Inga 30 sekunders skratt här inte som dagens komiker kör på utan varje del är 5-6 minuter lång.

Jag hittade detta klippet med Robert Gustavsson och andemeningen är lika aktuell idag även om kanske ämnena skiljer sig något. Fattiga ska skämmas över sitt misslyckande och se upp till kapitalisterna dom som redan har allt och lite till.

Folket ska åter resa sig för att ta tillbaks makten. Så att alla i detta land kan gå med huvudet högt. Nej alliansen, vi ska inte införa fattighus och soppkök igen för dom sämst bemedlade i vårt land alla ska kunna gå med huvudet högt. Ingen ska behöva skämmas för sin livs situation.

Idag så ska vi gå på Kina resturang, jag och några av mina arbetskamrater. Det är också en av tankarna som surrar runt på nivån 1500 meter ner i marken. När kan man börja ringa Kina och fungerar våra Svenska telefoner eller måste  man köpa en ny?

Det små snöar här idag och temperaturen är på ca -10 grader. I natt så sprängde man på vår lastbilsparkering som ligger 1384 meter under jord. Organisationen för att få med sig alla bilar och människor därifrån igår kväll blev en kamp mot tiden. Vi måste absolut vara ute ur gruvan senast kl 24.00 annars blir det samtal från staben på LKAB och senare chefen och tongångarna är säkert inte positiva. Men nu gick ju allt bra trots att jag kan erkänna att paniken steg med samma takt som klockan tickade. En tanke som for genom huvudet var; Om chefens nya pickup inte skulle överleva natten, får man behålla jobbet då?

Jag har endast korta stunder i min yrkeskarriär haft "vanliga" jobb. Sedan jag slutade skolan 1992 och några få år efter åkte på en tivoliresa genom hela Norge så har mina arbeten bestått nästan uteslutande av flackande resor runt hela Skandinavien. Nu när jag sitter här i Kiruna och har ordnade arbetstider och en riktig säng, toalett och dusch som bara finns där för mig och mitt välbefinnande så njuter jag i fulla drag.

Detta är något jag saknat att kunna kliva ifrån arbetet och kunna rå om sig själv lite mellan arbetspassen. Man bli inte lika trött som att ligga i en lastbilshytt med en värmare surrandes i bakgrunden hela tiden och tanken att kanske att bilen är strömlös imorgonbitti. Man slappnar av på ett annat sätt när man är i en lägenhet.

Men tro inte att jag ångrar mina yrkesval. Tvärtom. Jag har sett stora delar av Sverige, Norge, Finland och Danmark. Träffat och lärt känna mycket trevliga människor runt om i dessa länder. Fått klara mig själv under extrema situationer. Bland annat så har jag sovit i lastbilen när det var -40 grader kallt ute och den var trasig. Det var ju tur att man var förberedd för den grejen annars hade man nog frusit ihjäl. Det var föresten inte så långt härifrån, det var i en by som heter Vittangi som ligger ca 7 mil från Kiruna.

Nu ska jag avsluta med ett Youtube klipp som jag hittade. Entusiasmen från början är enorm, det stora äventyret ligger runt hörnet för dessa truckers. Men hur går det?